Leka med elden

Jag tycker det var kul att se Leka med elden efter att ha sett mina klasskompisar spela upp den för oss. Så jag kände igen en del från det andra uppspelet, i skolan. Jag tycker kort sagt att teatern var bra! Det trodde jag inte. Dels för att jag inte är ett stort fan av Strindberg, men också för att jag vanligtvis inte tycker om att titta på en teater som jag inte vet någonting om sedan tidigare. T.ex. Djungelboken skulle vara roligare att se, då man sett den som barn på film. Och Strindberg gör sig kanske bättre på scenen. Kanske var det tack vare mina klasskamraters teater några veckor tidigare, eller så var det mina låga förväntningar som gjorde teatern bra. Dessutom tycker jag den var lagom lång. En timme. Inte för långt, inte för kort. Lagom. Och de använde tiden väl. Ja, det var det jag hade att säga om teatern. Hej.

Tanker efter boksamtalet om Mister Pip

Jag tycker ofta att boksamtalen är mycket givande. Jag har svårt att själv bilda mig en uppfattning, och formulera och uttrycka mig. Det är som att det finns där, men kommer inte fram. Så jag tycker att boksamtalet först och främst förde fram mina tankar och åsikter som jag själv inte kunnat formulera osv. Och så har det fått mig att se boken från lite olika vinklar, och det tycker jag är kul.
    Egentligen har inte mina tankar kring boken ändrats så mycket efter samtalet. Jag tyckte att boksamtalet förde fram mina egna tankar, bara det att jag inte kunde sätta ord på det. Så summa summarum (hehe). Mina tankar och åsikter förändrades inte drastiskt, men jag fick en bättre helhetsbild.

Hanna, huset, hunden

När vi skulle läsa och analysera en barnbok, tänkte jag, det här blir lätt. Den tanken tog jag tillbaka när vi började läsa boken. Jag tyckte att den var väldigt konstig och förvirrande och att, det här kan inte vara en barnbok?
   Jag kunde inte finna något budskap eller sammanhang överhuvudtaget. Jag kunde tänka mig att den hade någonting med trygghet och otrygghet att göra, just för att den var så väldigt förvirrande och abstrakt (otrygghet). Efter diskussion och analysering med klassen föll flera pusselbitar på plats, dock tycker jag fortfarande att boken är "opassande" som barnbok, då den är oklar och ganska mörk. T.ex. var det inget typiskt "nu-är-allt-bra-igen-och-alla-levde-lyckliga-i-alla-sina-dagar"-avslut. Här var det ett mer verklighetstroget slut, och jag vet inte om jag tyckte det var bra eller dåligt. Kanske lite både och. Om jag som 17-åring inte förstår boken, hur ska en 4-åring göra det?

TED-talk

Jag har alltid haft problem med att lyssna. Det är ingenting jag kan påverka, utan av någon anledning svävar mina tankar bort någon annanstans. Samma sak gäller när jag läser. När det handlar om saker som inte intresserar mig blir det värre. Jag hör, men jag lyssnar inte. Det är en av mina dåliga sidor. Så därför försökte jag ta till mig av det han i filmklippet sa, för jag skulle verkligen behöva lära mig att lyssna.
    Jag hade hoppats på att filmen skulle intressera och inspirera mig mer än vad den gjorde. Just p.g.a det faktum att jag har svårt att lyssna och skulle vilja få några bra tips om att lyssna bättre. För det första kommer jag inte ihåg allt han sa (för att jag inte lyssnade...) och för det andra tycker jag att hans tips (som jag kommer ihåg) inte verkade så välfungerande. De fungerar säkert på andra och tanken var ju bra!