Nu har vi både läst novellen Elixir och sett filmen. Jag tycker att filmen och novellen var väldigt olika. Filmen var mer komisk än novellen. Så jag föredrar filmen före novellen.
Jag upplevde språket som novellen skrevs på, som lite irriterande. De flesta tycker säkert att det kändes mer verkligt när de läste novellen med den sortens språk. Men inte jag. När jag i min förra skola skulle läsa "Ett öga rött" sa min lärare: efter ett tag så vänjer ni er vid språket. Jo, vande mig gjorde jag väl. Men lika jobbigt var det att läsa den. Så kände jag för den här texten också. Jag vande mig men tyckte fortfarande att språket var jobbigt och förvirrande. Men jag förstår tanken med det. Om jag skulle läsa den en gång till och inte tänka att jag läser meningarna utan hör dem, skulle den nog kännas mer trovärdig.
Som sagt gillar jag filmen mer. Jag tycker att en allvarlig film kan bli så mycket bättre med inslag av ironi. Det tycker jag den här filmen har gjort.
